..........................................................................................................................................................................................................................................
Barolo/Mårtensson was invited to exhibit at the Palace of Hallwylska Palace in Stockholm during the Design Week 2014 and a the fallowing month. It was the perfect oppurtunity for showing the smaller objects that are constantly produced by hand in the studio. Small objects made of textile and ceramic that twist and turn the idea of themselves. They are reminiscents of skin, body and the handicraft of sewing. Fragments and embodiment.
We often ask ourselves: Can we do this? Can it be done? Well, let´s try. Sometimes it works. If it doesn’t, at least we have tried. Sometimes we work in opposite directions and sometimes in the same. One of us starts something that the other will finish. Work without prestige - important. Loyalty - important. Endless discussions about everything; our objectives, our inspiration, our contribution, and not least, why?
One of us works with objects. Often in a small, detailed scale. Pondering, pragmatic, in hard and soft. Rebellion in a small format. The other thinks in large scale and context, textile and architecture, where soft meets hard. A hybrid construction. The two of us create our own truth, where ideas and conceptions about small and large, soft and hard, blends together. Materials and techniques, fabrics and ideas - it 's all about understanding and imagening what you are able do with them.
The images below show fragments of samples. Pieces that can become big objects, fill out a room or stay small. We explore the idea of leting science and culture reunite again. Culture, since long separated from science has been given a chance to reunite in this project. We have explored the idea of skin and body as representatives for nature and science as opposed to culture.
Barolo / Mårtensson.
"Vi frågar oss ofta: Kan man göra så här? Vi provar. Ibland blir det bra. Blir det inte bra – då har vi i alla fall testat. Vi drar åt olika och samma håll. Ibland virvlar det av medvindar, ibland stretar vi emot. Den ena av oss börjar något som den andre avslutar. Prestigelöshet – viktigt. Lojalitet – viktigt. Ändlösa diskussioner om allt; vad vi saknar, vad vi beundrar, vad vi kan tillföra, och inte minst; varför. Den ena av oss är mer van att arbeta smått, i detalj, grubblande och pragmatiskt i hårt och mjukt. Uppror i litet format. Den andre tänker stort i arkitektur, där mjukt ska möta hårt. Ett hybridbyggande. De två smälter samman och formulerar egna sanningar om att göra det stora i det lilla och det skulpturala i det mjuka. Allt kan vara så mycket mer. Stånga våra huvuden blodiga för en idé. Släppa och konstatera: Det är ju bara ett jobb. Och skratta, då blir allt bra. Textil kan vara så mycket mer. Så stort och så smått. Materialen finns – teknikerna finns. Det handlar bara om att inse vad man kan göra med dem. Vi vill bygga med textil. Visa att det mjuka kan bära, ta rummet, tillföra det sista nödvändiga. Här ser ni fragment av prover. Bitar som kan bli stora ting, fylla ut ett rum. Eller som bara pockat på att bli av. När vi tar materialen som används nära huden och när vi karvar i porslinets skinn, blottar vi det vanligen undangömda – det sårbara. Huden och kroppen i Naturen som motsats till Kulturen, som sin tur som kommit att särskiljas från Vetenskapen. Liksom från Ekonomin. Symbioser som blivit till varandras fiender. Och okunnigheten och föraktet däremellan kanske vårt fall. Därför kämpar vi ständigt på med upplysningens motto framför oss. Kunskap. Om det vi inte borde känna till. Famlar och hoppar från ställen där vi med dagens syn borde hålla oss undan. Var och en på sin plats. Det får oss båda att känna hur upproret kliar. Och hur vi inte kan låta bli att lite, bara lite, ta ett skutt för att testa om isen spricker. Inte utan fruktan, men som om alternativen är slut. " Barolo/Mårtensson
